Det är timmarna före tolv som räknas. Om man vill vara utsövd.

Denna sanning från min uppväxt har förblivit oemotsagd, men efter en vecka på kirurgen i Sundsvall tvivlar jag. Varje dag går jag till sängs klockan nio och kliver upp klockan sex. Detta är och förblir en terror. Nu ska jag få återhämta mig med att sova 02 till 11, och gudars skymning, det är nio kvalitetstimmar det.

Nåväl. En vecka återstår.

I, I died at 21.