Utöver vad tumblr hjälper mig med är jag en dålig bloggläsare. Då och då kollar jag in Stephen Frys sida och eftersom han är en hängiven twittrare får den vanliga bloggen nöja sig med något inlägg per månad — alldeles lagom ofta alltså.

Den senaste veckan har jag dock följt en blogg med mycket stor spänning:  Schack i Gibraltar. Min moster anmälde sin man till Gibraltar Chess Festival, en tio dagars schackturnering — hans första på en ordentlig massa år. Han fick i uppdrag att rapportera hem med referat i bloggform.

Före turneringen letade jag upp deltagarlistorna för att se vilket motstånd som väntade. I amatörklassen, spelare med rankingpoäng upp till 1800, fanns han inte med. I utmanarklassen, spelare med rankingpoäng upp till 2200, fanns han inte med. I mästarklassen, spelare med rankingpoäng upp till 2800, kunde man mycket riktigt läsa att Lennart Eman från Sverige var anmäld. Den enda av 232 spelare utan rankingtal.

Igår tog sista partiet slut, och släktens förkämpe fick en solid placering i resultatlistans mitt: 2 vinster, 4 förluster och 4 remier. Mycket imponerande med tuffast möjliga motstånd.