Alla år som O’Sullivan inte vinner VM (år som tycks bli fler och fler) får man sista veckan i april ta sig genom O’Sullivan-åker-ut-ur-VM-depressionen.

2009 var jobbigt. Han var regerande mästare och stor favorit att försvara titeln. Efter blekt spel åkte han ut mot Mark Allen i åttondelen, en spelare med bra sikte men utan finess. 

2010 fanns formen och inte ens Nemesis själv, Mark Selby, tycktes kunna stoppa honom. Men jo. Selby vände. Det var en fasansfull match.

På dagen ett år senare åker O’Sullivan ut mot John Higgins. Det kan måhända skydda stoltheten att åka ut mot den spelare som Sullivan själv kallar bäst i världen. En spelare av samma årgång och som han mött 48 gånger tidigare. O’Sullivan har flest vinster, men Higgins är den som nu klamrar sig fast på touren och jagar nya titlar. Han har chans att vinna sitt fjärde VM och passera O’Sullivan i rekordböckerna.

För symmetrins skull kan man hoppas att Mark Williams, den tredje stormästaren från årgång 1975, tar sin tredje VM-titel. Imorgon avgörs semifinalerna.