Kommer hem tio i fyra och allt är täckt av dimma, dimma så tjock att man ser rökmaskinslika sjok svepa fram mellan gränderna. Ser inte nån annan som är ute och bevittnar det hela, men det betyder också att det dröjer en stund till innan allt skingras av traskande och flaxande.

Ytterdörren är olåst. Tio i fyra har man tydligen passerat den där tidpunkten då ovälkomna blir ofarliga.